Va ju först med Jimmie till försäkringskassan och fick papper för ansökan om bostadsbidrag, jag lämnade även in mitt graviditetsbevis och frågade lite om mammapenning. Sen bar det iväg till föräldragruppen på carema, jag såg verkligen fram emot att komma dit men det slutade med att jag gick ut ifrån rummet en halvtimma innan den slutade och började böla vid hissarna.. Jag hade en klump i halsen hela tiden där inne, fick verkligen anstränga mig till tusen för att inte börja böla framför alla!

Jag kände redan när vi kom in i rummet att det kändes fel, alla var i 30 årsåldern och så kommer jag där, som inte ens fyllt 19 än. Jag kände mig som ett barn. Jag ser inte mig själv som ett barn annars, mer som ungdom eller en ung vuxen, men när jag kolla på alla som satt i det lilla rummet så såg jag verkligen skillnaden på oss, Jimmie passade inte heller in. Vi såg barnsliga ut jämfört med dem. Dem såg ut som riktiga föräldrar, det gjorde inte vi. Det som gjorde mest ont va att alla såg så otroligt lyckliga och kära ut, dem va perfekta par som såg ut att aldrig ha problem. Alla började öppna upp sig för varann och man märkte hur angagerade alla pappor var i graviditeten. Det gjorde ont att höra om hur dem tillsammans valt namn m.m Jimmie har inte kommit på ett ända namn, jag har kommit på alla namn och fått tjata för att få ur han svar om han gillar dem eller inte. Jag har frågat om han kan komma på något namn, men han bara skiter i det. Han är inte så angagerad som han borde vara och det märkte jag ju verkligen när jag såg hur de andra papporna var..

Det gjorde ont att se hur perfekta och lyckliga alla par var, för vi har så mycket problem i förhållandet och jag är definitivt inte så lycklig. Jag satt där och försökte se glad ut, men leendet jag försökte sätta på läpparna svek mig. Ända gången jag fick fram ett riktigt leende va när någon sa något om sin graviditet som stämde in på mig eller som bara lät kul. Sedan va det dags att kolla på en filmsnutt, saker i filmen påminde mig om saker Jimmie gjort, som rivit sönder mitt hjärta flera gånger. Det va efter den filmen jag inte klarade av att vara kvar där inne längre, jag reste mig bara upp och gick och Jimmie kom efter.. Jag gick ut till hissarna och Jimmie kom efter och fråga varför jag gick och vad det va med mig. Jag kunde inte hålla inne tårarna mer och medans dem rann på mina kinder försökte jag förklara varför jag gick ut.. Jag kände mig löjlig men det är så mycket saker som hänt som gör att mitt hjärta inte orkar hur mycket som helst. Vi åkte därifrån, och jag kommer aldrig gå på ett sånt där möte igen.. Jag får förklara för min barnmorska nästa gång jag är där. Sen skulle vi åka och kolla på soffborden som ska bortskänkas, då har Jimmie fått punka på bilen. Så det va bara skicka iväg ett mess om att vi inte kunde komma idag. Någon timma efter va däcket bytt men ville inte fråga om vi fick komma så sent. Jimmie visade varför det blivit punka på däcket, det satt en stor skruv i det. Vi måste åkt på det utan att ha märkt det. Sen åkte vi och fiska igen, fick vi någon fisk? Nej dem va bara på å nappa lite utan att fastna som vanligt..

mamma älskar dig gubben, du är den bästa delen i mammas liv.

I magen:

Barnet ser nu ut som det kommer att göra vid födseln förutom att det är mindre och smalare. Lungorna, levern och immunförsvaret behöver fortfarande utvecklas men om barnet skulle födas nu så har det cirka 80 procent chans att överleva. Hörseln fortsätter att förfinas och fostret kan känna igen både mamman och eventuellt pappans röst.

Från och med nu mäter man fostrets hela längd. Tidigare mätte man längden från huvud till stjärt. Fostret väger nu ca 1 kg och är ca 30 cm lång från huvud till fot.

Mamma:

Grattis - nu är det den första veckan i den tredje och sista trimestern. Det kan hända att du känner en fot som tar spjärn mot magen. Barnet för att testa sina krafter.

Vid den här tidpunkten av graviditeten är det inte ovanligt att man får hudförändringar som graviditetsstrimmor, så kallad striae. Man kan också uppleva klåda. Det kan vara hormonerna som påverkar huden men det kan också bero på att du lider av vätskebrist. I allvarliga fall kan det bero på förändringar i levern. Rådfråga din barnmorska om du har klåda.

Partner:

Glöm inte att uppmuntra din partner. Många upplever sig själva som odugliga, fula och klumpiga vid den här tiden.

Egna anteckningar:

Hemsk hallsbränna, får lätt ont i ryggen och idag hade jag även ont ner i ena skinkan och benet ett tag..så hoppas på att det inte är foglossning jag börjar få! Klåda har jag haft i en vecka, mest på händerna. Har undrat varför men nu vet jag att det hör ihop med graviditeten då. Bebis har blivit stor och är livlig nästan hela dagarna och kvällarna, mysigt:)

Hungrig och sugen på något hela tiden! Är även törstig hela tiden, inget släcker min törst fullständigt!:O Magen växer så det knakar och hade äntligen blivit ganska nöjd med den, tills idag då jag träffa på min vän Karro som blev gravid 5 dagar efter mig och har MYCKET större mage än mig.. Precis som alla andra. Kan inte hjälpa att jag blir ledsen för det, att min är så liten:/ Inte så konstigt heller när så många säger att den är liten också.. Blir ledsen när folk säger så, är förfan i vecka 27 nu och det kan man inte tro!:/

Oj va tiden går fort, onsdag redan. Och redan i vecka 27:)

Klockan två kommer älskling och hämtar mig, vi ska till försäkringskassan och

ansöka om bostadsbidrag. Sen kl 3 ska vi på första mötet på föräldragruppen:)

Efter det ska vi åka och kolla på två soffbord som ska skänkas bort. Nu blir det verkligen snåla med pengarna, Eftermidagen va inte direkt trevlig igår, Jimmie fick reda på vad han får i lön imorgon och det är verkligen skit lite! Tydligen så jobbar han inte på ackord än för det stod inte skrivet, även fast hans chef sagt till Jimmie att han jobbar på ackord. Han kan inte prata med chefen om det heller för han är i Spanien! 1400 kr är allt som kommer finnas kvar utav lönen efter alla inbetalningar i september! Så jag försöker hitta billiga möbler eller möbler som folk skänker bort för att vi ska få det att funka, alla mina pengar jag har kommer gå till det. + målargrejerna vi måste köpa.. försökt förklarat för Jimmie att vi kommer inte ha råd att äta om vi flyttar in i September, men han lyssnar inte.. Jag tycker vi borde bo kvar hemma tills slutet av Oktober så att vi kan äta gratis hemma, men det tycker inte Jimmie. Han tycker att det känns onödigt att betala hyran om vi inte ska bo där, men jag menar vi kommer ju ändå vara där och måla,och möblera. Men han kommer få se sen att vi inte kommer ha råd att äta, och vad ska vi göra då? Springa hem och tigga mat, det är ju för fan förnedrande, har man flyttat så springer man inte hem till mamma och pappa och tigger mat!

Jag fyller ju år den 26e september och jag ska önska mig pengar av alla, men dem pengarna är ju meningen att jag ska använda till saker som behövs till lägenheten, inte till mat. Men det är väll säkert de det kommer gå till, kul:/ Aja..måste försöka hålla humöret uppe och inte oroa mig så mycket, men det är svårt! Som vanligt är det jag som står för oron och Jimmie bara flyter på.. Jag vill att han ska växa upp, att han ska förstå att det kostar pengar att överleva. Han är så oekonomisk, jag önskar det va jag som hade jobb så att det va jag som tog hand om lönen. Det hade känts så jävla mycket säkrare.. Bara längtar tills jag kan söka helgjobb efter förlossningen så att jag också drar in pengar! Studiebidrag och extra tillägg är inte mycket att hurra för!