Beskedet:

Det va morgon, jag hade precis vaknat och var spänd över beskedet jag snart skulle få.Jimmie låg och sov, dagen före hade vi varit på apoteket och köpt ett graviditetstest då jag misstänkte att jag va gravid på grund av symtom och en ren känsla. Jag gick in på toa och gjorde testet, ( clear blue digital ) Jag behövde inte vänta speciellt länge innan svaret "Gravid 1-2" Kom upp på skärmen, jag sken upp som en sol, blev oerhört lycklig och kunde inte sluta le. Jag gick in till Jimmie igen som fortfarande låg och sov, jag väckte honom och visade honom testet. Han öppnade nyvaket sina ögon och kollade chockat på testet, jag satt fortfarande och log, kunde inte sluta le. Jag tror inte Jimmie fattade först att det verkligen va sant. Vi började prata, "vad ska vi göra?" Frågade vi varandra, men jag visste redan att jag inte skulle klara av en abort. Vi båda kom överens om att det skulle varit bäst med abort på grund utav situationen vi var i. Jimmie skulle snart ta studenten, men kunde vi lita på att han skulle få jobb direkt? Jag hade 2 år kvar i skolan, Vi hade ingen lägenhet. Men vi bestämde oss båda för att vi inte ville göra abort, vi ville försöka. Andra hade ju klarat det, eller hur? Och dem va ändå så mycket yngre än oss. När jag började fatta hur svårt det skulle bli, när jag verkligen fattade att "det är på riktigt" Då började jag må jätte dåligt, jag grät och va jätte orolig och jag ville bara berätta för mamma, jag ville ha någon annan än Jimmie att prata om det med. Men vi skulle vänta ett tag med att berätta. Dagen efter vi hade fått beskedet på testet åkte vi hem till pappa för att vara hundvakt. Jag hade jätte ont i magen. Dagen efter mådde jag fruktansvärt illa, jag satt med en hink i sängen och fick kvälljningar men jag kunde inte spy. Pappa kom in i rummet och frågade om jag fått magsjuka, "Jag vet inte.." sa jag, "jag tror det"  Det kändes så fruktansvärt att behöva ljuga, jag visste ju anledningen till att jag mådde illa och det va inte magsjuka!

Hur min familj reagerade:

Några dagar senare fick jag nog av all plåga att låtsas som ingenting, jag skrev ett sms till mamma ifrån Jimmie att jag ville prata med henne sen om en viktig sak, hon svarade "Ska du hoppa av skolan?" Jag skrev "nej, vi tar det sen när jag kommer hem." Då fick jag tillbaka svaret "Är du gravid?" Jag blev chockad över att hon kunde fatta det så fort, jag svarade ja och så pratade vi på sms. Mamma va ledsen ett tag, men hon accepterade valet av att inte göra abort, ganska snabbt blev hon i stället glad över min graviditet och hon har varit ett otroligt bra stöd. Min låtsas pappa var lite emot det först men precis som mamma accepterade han valet. Min lilla Syster reagerade med "Nu kommer ingen bry sig om mig och Filip längre!!" Vilket jag blev väldigt ledsen över.. Min lillebror Filip reagerade knappt.

Min minsta lillebror blev glad och hoppades att det skulle bli en pojke.

Någon dag efter berättade jag för pappa i telefon, han blev inte förbannad som jag trott han skulle bli. Han började diskutera lite om abort men jag sa att jag inte ville det och det accepterade han och han va inte arg. Men efter någon dag ringde han mig och då hade han ju förmodligen fått sin tjejs diskuteringar i skallen som alltid, han lyssnar för mycket på henne.. Då tjatade han om alla anledningar till varför jag borde göra abort och dittan och dattan.. Jag blev jätte ledsen och la på luren. Efter det har han accepterat mitt val och inte nämt abort mer.. Min Storebror reagerade inte alls på beskedet vilket jag trodde han skulle göra eftersom han själv blev pappa som bara 15 år. Men han säger ingenting. Min tredje lillebror reagerade med " va?? Fett coolt, grattis:D!" 

Hur Jimmies familj reagerade:

Jimmies pappa : " Idioter, det va ju inge bra" Men han sa det inte på ett elakt sätt, och han har inte brytt sig så mycket, han frågar inte så mycket eller någonting faktiskt, han har accepterat valet.

Jimmies mamma blev inte heller arg, hon förstod varför jag inte ville göra abort eftersom hon inte heller gillar aborter, hon har accepterat valet och varit väldigt snäll. Jimmies syster till Jimmie: "Haha du kan ju inte ens ta hand om dig själv, lycka till!"

Jimmies bror: Va?? Seriöst????

Kanske blev en väldigt lång text haha, men nu vet ni hur det gick till! ;D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sovit jätte bra i natt, ändå är jag helt slut - skit trött! Och som vanligt så önskar jag bara att förlossningen ska starta.. men det gör den ju INTE. Barnmorskorna hade fel.. Jag kanske går hela tiden ut i alla fall? Vem vet..jag vet inte vad ...

          Älskar dig så mycket lilla bebis, vi längtar efter dig<3<3 ...

Det gick bra hos barnmorskan idag! Hon tog blodtryck, kände på magen och mätte den, tog blodprov och lyssna på bebis hjärta. Allt var normalt förutom att jag behöver mer järn igen, men jag tänker inte börja med järntabletterna för jag mådde inge ...

Efter att ha haft massa samandragningar/värkar i mage,rygg och underliv fick vi igår komma upp på en kontroll på förlossningen. Jag ville se om jag öppnats nå mera, men det hade jag ju självklart inte:/ Så det va bara att åka hem igen.. jag fick 2 ...

        Magen växer så det knakar! Nu är den ännu större^^, ...