Beskedet:

Det va morgon, jag hade precis vaknat och var spänd över beskedet jag snart skulle få.Jimmie låg och sov, dagen före hade vi varit på apoteket och köpt ett graviditetstest då jag misstänkte att jag va gravid på grund av symtom och en ren känsla. Jag gick in på toa och gjorde testet, ( clear blue digital ) Jag behövde inte vänta speciellt länge innan svaret "Gravid 1-2" Kom upp på skärmen, jag sken upp som en sol, blev oerhört lycklig och kunde inte sluta le. Jag gick in till Jimmie igen som fortfarande låg och sov, jag väckte honom och visade honom testet. Han öppnade nyvaket sina ögon och kollade chockat på testet, jag satt fortfarande och log, kunde inte sluta le. Jag tror inte Jimmie fattade först att det verkligen va sant. Vi började prata, "vad ska vi göra?" Frågade vi varandra, men jag visste redan att jag inte skulle klara av en abort. Vi båda kom överens om att det skulle varit bäst med abort på grund utav situationen vi var i. Jimmie skulle snart ta studenten, men kunde vi lita på att han skulle få jobb direkt? Jag hade 2 år kvar i skolan, Vi hade ingen lägenhet. Men vi bestämde oss båda för att vi inte ville göra abort, vi ville försöka. Andra hade ju klarat det, eller hur? Och dem va ändå så mycket yngre än oss. När jag började fatta hur svårt det skulle bli, när jag verkligen fattade att "det är på riktigt" Då började jag må jätte dåligt, jag grät och va jätte orolig och jag ville bara berätta för mamma, jag ville ha någon annan än Jimmie att prata om det med. Men vi skulle vänta ett tag med att berätta. Dagen efter vi hade fått beskedet på testet åkte vi hem till pappa för att vara hundvakt. Jag hade jätte ont i magen. Dagen efter mådde jag fruktansvärt illa, jag satt med en hink i sängen och fick kvälljningar men jag kunde inte spy. Pappa kom in i rummet och frågade om jag fått magsjuka, "Jag vet inte.." sa jag, "jag tror det"  Det kändes så fruktansvärt att behöva ljuga, jag visste ju anledningen till att jag mådde illa och det va inte magsjuka!

Hur min familj reagerade:

Några dagar senare fick jag nog av all plåga att låtsas som ingenting, jag skrev ett sms till mamma ifrån Jimmie att jag ville prata med henne sen om en viktig sak, hon svarade "Ska du hoppa av skolan?" Jag skrev "nej, vi tar det sen när jag kommer hem." Då fick jag tillbaka svaret "Är du gravid?" Jag blev chockad över att hon kunde fatta det så fort, jag svarade ja och så pratade vi på sms. Mamma va ledsen ett tag, men hon accepterade valet av att inte göra abort, ganska snabbt blev hon i stället glad över min graviditet och hon har varit ett otroligt bra stöd. Min låtsas pappa var lite emot det först men precis som mamma accepterade han valet. Min lilla Syster reagerade med "Nu kommer ingen bry sig om mig och Filip längre!!" Vilket jag blev väldigt ledsen över.. Min lillebror Filip reagerade knappt.

Min minsta lillebror blev glad och hoppades att det skulle bli en pojke.

Någon dag efter berättade jag för pappa i telefon, han blev inte förbannad som jag trott han skulle bli. Han började diskutera lite om abort men jag sa att jag inte ville det och det accepterade han och han va inte arg. Men efter någon dag ringde han mig och då hade han ju förmodligen fått sin tjejs diskuteringar i skallen som alltid, han lyssnar för mycket på henne.. Då tjatade han om alla anledningar till varför jag borde göra abort och dittan och dattan.. Jag blev jätte ledsen och la på luren. Efter det har han accepterat mitt val och inte nämt abort mer.. Min Storebror reagerade inte alls på beskedet vilket jag trodde han skulle göra eftersom han själv blev pappa som bara 15 år. Men han säger ingenting. Min tredje lillebror reagerade med " va?? Fett coolt, grattis:D!" 

Hur Jimmies familj reagerade:

Jimmies pappa : " Idioter, det va ju inge bra" Men han sa det inte på ett elakt sätt, och han har inte brytt sig så mycket, han frågar inte så mycket eller någonting faktiskt, han har accepterat valet.

Jimmies mamma blev inte heller arg, hon förstod varför jag inte ville göra abort eftersom hon inte heller gillar aborter, hon har accepterat valet och varit väldigt snäll. Jimmies syster till Jimmie: "Haha du kan ju inte ens ta hand om dig själv, lycka till!"

Jimmies bror: Va?? Seriöst????

Kanske blev en väldigt lång text haha, men nu vet ni hur det gick till! ;D

 Älskar att rita, det är en del utav mig:)

Och långt börjar det bli äntligen:)

Me love you long time:)<3

Hellu!

Jag sket i att göra slingor idag, jag orka inte. Det får bli imorgon eller någon annan dag. Jag ligger i min nybäddade säng i mitt nystädade rum och väntar på att älskling ska komma hem från jobbet:* Vi ska till Mimer och tjata sen ska vi en sväng till biltema:) Jag är jätte hungrig, ska äta något. Har väntat på att någon från blocket ska höra av sig men det gör dem inte.. På torsdag ska älskling till banken och fråga om lån, hoppas hoppas hoppas att dem går med på att ge han lån om hans pappa står som borgsman eller vad det heter. Då kan vi köpa en lägenhet, för om inte ens folk på blocket kan höra av oss till oss om visning hur fan ska vi då få lägenhet?!?! Får Jimmie inget lån ska vi till Akelius på måndag och tjata. Men verkar inte finnas nå mänskliga människor längre på sånna där ställen som kan hjälpa en, alla bryr sig för mycket om vad regeringen bestämmer hela tiden..Blää det finns inte ett ända parti i politiken som jag tycker om längre, jag gillade socialdemokraterna förut men nu gillar jag fan INGET! Om det inte blir bättre tänker jag fan inte rösta när jag får göra det nästa gång! //Sandra Eklund

 Lilla ängel

Mamma och pappa älskar dig